lilla landet lagom...
Man har drömmar och av ambition blir drömmar till planer. Det som blir svår är när man kommer ut i arbetslivet och helt plötsligt är man så beroende av att lista ut resten av sitt liv. Man blir som låst, shit jag har ett jätte bra jobb nu, jag måste fixa en lägenhet osv.
Fast har man verkligen det jobbet man vill ha resten av sitt liv? Vet man ens vart man vill bo resten av sitt liv?
Det som händer är att drömmen man hade, den som blev en plan, den gemförs med verkligheten man nu är så djupt inne i, och gemfört med de är planen bara en jätte löjlig, orealistiskt dröm...
Jag tycker att livet är alldeles för kort för att vara bekväm, livet är för kort för att inte ta risker!
Vad som en händer så är jag nöjd, all erfarenhet är bra erfarenhet! Gaaah okej nu när jag skriver detta känns det aningen mer verkligt...