lilla landet lagom...

Glömde nämna att jag även han med att boka resan nu under helgen. Känns så overkligt att det faktiskt blir av! First stop Sydney! Så sjukt spännande, vet verkligen inte vad jag ska förvänta mig? Oavsett vad som händer, även om inget går som planerat, även om det blir en pissdålig resa så har jag kommit så mycket längre  en vart jag var för bara 1 år sen. Jag känner inget behov what so ever att förlita mig på någon. jag känner mig mer självständig en någonsin. Har aldrig sett meningen med att vara bekväm, hur utvecklas man på det? Har aldrig sett meningen med att aldrig ge sig an något, hur överkomma man i så fall något? Hur blir man stark om man aldrig lyfter något tyngre? 


 Man har drömmar och av ambition blir drömmar till planer. Det som blir svår är när man kommer ut i arbetslivet och helt plötsligt är man så beroende av att lista ut resten av sitt liv. Man blir som låst, shit jag har ett jätte bra jobb nu, jag måste fixa en lägenhet osv. 
Fast har man verkligen det jobbet man vill ha resten av sitt liv? Vet man ens vart man vill bo resten av sitt liv?
Det som händer är att drömmen man hade, den som blev en plan, den gemförs med verkligheten man nu är så djupt inne i, och gemfört med de är planen bara en jätte löjlig, orealistiskt dröm...
Jag tycker att livet är alldeles för kort för att vara bekväm, livet är för kort för att inte ta risker!

Vad som en händer så är jag nöjd, all erfarenhet är bra erfarenhet! Gaaah  okej nu när jag skriver detta känns det aningen mer verkligt...
| |
Upp